we ♥ it

Kärlek för mig är när man är kär i den personen som får en att le. När det pirrar i magen, då fjärilarna existerar. Då man bara vill vara med personen, bara den och ingen annan. Och så känner jag idag. Jag är kär. I en tjej!

Jag är bisexuell. Egentligen vill jag inte dela upp det i fack, men det är lättast att förklara det så.
Dock tror jag på att det är personen man blir kär i. Inte könet. All kärlek - är rätt kärlek!

Jag har varit tillsammans med Julia i en månad på fredag. Då kommer jag till henne. Och vi skall spendera tio dagar tillsammans. Tio dagar jag sett fram emot i en månad. Och det kommer bli underbart. Att få vara med den finaste.

Ni får faktiskt tycka vad ni vill. För kärleken till henne är så pass stark, så jag kommer aldrig lämna henne pågrund av åsiker av andra. I min närhet har de flesta varit positiva till detta. Vilket känns som ett lättnad. Och det är inget jag smyger omkring med. Frågar folk, svarar jag. Jag står för den jag är kär i och jag är stolt över det.

Jag älskar dig Julia. Det är du & jag!

Hösten 2010!


Vintern 2011.

Ser ni i ögonen på den översta bilden - hur ledsen jag var? Det var precis där hela karusellen hade dragit igång. Då svälten hade blivit min bästavän och min värsta fiende.
Ser ni i ögonen på den understa bilden - att det finns ett hopp i dom? Det finns en glimt av att livet kommer bli som jag vill.

Sedan jag blev sjuk i min ätstörning har vägen varit upp och ner. Man har kämpat och man har fallit. Man har vandrat hand i hand med ätstörningen då man inte orkat kämpa emot. Men jag har aldrig gett upp! För jag står här idag, inte frisk, inte lycklig - men på väg framåt.

En dag skall jag: inte ha ångest, inte behöva äta medicin, inte oroa folk, träna för att jag älskar det, äta vad jag vill, inte behöva räkna och mäta, orka med allt jag brinner för, sova gott på nätterna.
Och en dag skall jag vara fri!

Och jag har insett
Jag är stark. Så jävla stark

Jag hade inte tänkt berätta. Jag hade inte tänkt visa denna sida av mig. Vill inte visa mig svag.
Men det är ändå en del av mitt liv. En del av mig. Som skall bort!
 
Förra hösten insjuknade jag i en ätstörning.
Allting började i Augusti 2010 då allt vad mat - träning - vikt - kalorier kröp fram i tankarna.
Träningen blev allt för överdriven och maten försvann allt mer för varje dag som gick. Siffrorna minskade och ångesten blev allt starkare för var dag.
Tillslut gick det inte att dölja längre. Sanningen kom fram och jag skickades till bup. Fyra månader senare fick jag diagnos ätstörning uns. Och hela karusellen var igång då Amanda började slåss emot rösten.

Jag blev inte anorexia smal. Folk har svårt att förstå att jag är sjuk då jag inte är underviktig idag.
Jag låg på gränsen. Men jag gick ner alldeles för snabbt. Och jag Amanda, försvann helt inuti.

Ångesten som jag har idag har varit outhärdlig ibland. Jag har legat och gråtit, skrikit, skakat, hyperventilerat av ångest - just för att rösten lurar mig och försöker intala mig saker. Jag äter två mediciner för att inte behöva ha så mycket ångest. Jag har fått tips och råd för hur jag skall hantera ångest. Och jag försöker lära mig hur jag skall göra.

Kampen om att bli frisk har varit allt annat än lätt. Och jag har gått steg framåt - och steg bakåt. Jag ligger just nu på botten, men har kommit till insikt att jag måste förändra detta för att må bra och jag har nu börjat kämpa för det. Jag har fantastisk hjälp av vården och nära och kära som stöttar. Och jag har gett mig banne på att det skall gå denna gång!

Varför jag berättar skall jag säga: för att kunna fokusera på att bli frisk! Jag behöver inte dölja detta. Jag behöver inte låtsas som att jag är Amanda som är okej. Men jag skall bli frisk! Jag skall må bra.
Det är min tur nu.

det gör ont att falla . men ännu ondare att resa sig upp

Älskade farmor.
I vanliga fall skulle jag ha sagt alla dessa ord rakt till dig.
I vanliga fall skulle jag ha gett dig chokladmuffins i födelsedagspresent och krama dig hårt.

Men jag kan inte göra det längre. Jag har inte ännu förstått att du är borta för alltid.
Det känns som du bara är bortrest någonstans och kommer hem snart.

Va mig nära - för jag vill ha dig nära! Jag släpper aldrig din hand. Jag håller den hårt och jag kommer
fortsätta viska godnatt till dig varje kväll. För jag vet att du hör mig farmor. Jag vet det!
Du vet också att jag tänker på dig jämt. Att du alltid finns i mina tankar! Och kommer alltid vara

Jag älskar dig o saknar dig! Du kommer alltid vara min favorit.
Grattis på födelsedagen världens bästa farmor! ♥

Älskade farmor ♥

Inga ord i världen kan beskriva hur mycket jag saknar dig, för den saknaden du lämnade efter dig kan inte någon annan se. Varje minut som går tänker jag på dig och det tom rummet som nu finns.

Det har aldrig gjort så ont i mig så som det gjorde idag, då jag var tvungen att lämna dig. Inuti mig skrek jag efter att få dig tillbaka, att bara få ha dig nära igen. Vet du farmor, jag sjöng bara för dig idag. Jag tittade på din kista hela tiden för att du skulle veta att det var för din skull. Rakt ifrån hjärtat till dig, och jag vet att du hörde mig. För jag kände din närvaro hela tiden. Jag gav dig sen en sista ros, ett bevis på att jag alltid kommer vara med dig. 

Minns du när jag var liten och jag satt i ditt knä och du sjöng dansa min docka? Jag hör fortfarande de tonerna i huvudet och din fina röst som sjöng den om och om igen för mig. Det räcker med att jag tänker på det så ler jag. Du har alltid lyckats få mig att le, även när det varit regn och man väntar på solsken. När du kramade mig varje gång jag kom. När du tog på mina fötter och sa "du är ju kall om dina små tassar". Jag minns det som igår!

Två år sedan, då jag fick reda på att du blivit sjuk så minns jag att jag bara grät. Men när jag träffade dig sa du direkt: Det här klarar vi! Och jag trodde på dig direkt, jag trodde aldrig att hoppet eller kraften skulle lämna dig. För redan från första stunden bevisade du att du var stark och hade bestämt dig för att kämpa! Du gav aldrig upp, du gjorde verkligen inte det fina farmor. Och jag är så otroligt stolt över dig som visade all denna styrkan som du fann. Du bevisade för mig att man aldrig någonsin skall ge upp.
Nu står vi här två år senare och tiden är ute. Du är borta och bara att veta att jag aldrig mer kommer få krama dig gör ont. Enda sen du gick bort har jag önskat att få dig tillbaka, att du skall komma hem igen till oss igen! Jag önskar att bara få säga till dig en gång till att du betyder allt och att jag älskar dig. Att jag ser upp till dig och att du är min förebild. Att jag nu har ditt halsband runt halsen som visar att du alltid är nära.

Jag lovar dig att visa att jag kan nå dit jag vill - för jag vet att du är stolt över mig och kommer alltid vara det. Att jag vet att du kommer följa mina fotspår och visa mig vägen fram i världen känns tryggt, att jag vet att jag kan lita på dig att du visar mig rätt väg.

Du har lärt mig hur värdefullt livet är och att vi skall ta hand om varandra, att varenda sekund som man har tillsammans räknas. Du har även givit mig så mycket kärlek och all den kärleken behåller jag nära mig i mitt hjärta.
Jag lovar dig min underbara farmor, att aldrig någonsin släppa din hand.

Du är min ängel! Jag älskar dig i all evighet.
Adjö farmor ♥

/ Ditt barnbarn Amanda

jag saknar dig

jag vet att du tittar ner på mig nu och vakar över mig
och varje dag jag kommer titta på himlen
kommer jag tänka på dig

jag älskar dig
always and for ever
♥

- jag älskar dig farmor ♥

Det är du som gör att jag inte ger upp - för jag ser hur du kämpar och jag tänker göra detsamma.
För du är min förbild, min idol - den jag aldrig vill förlora! Jag behöver dig & jag älskar dig så otroligt.

Vad är det som gör det så svårt att lämna? - jag hatar dig, jag gör det verkligen.
Du förstör mitt liv och får mig att hata mig själv, samtidigt som jag hatar dig så har jag så svårt att lämna dig.
För du finns i huvudet och har gjort ett bra tag nu. Du har förstört så mycket, men ändå kan jag inte släppa dig.

Jag önskar jag aldrig fallit in här på denna jävla väg.
Samtidigt önskar jag att jag vore starkare som kunde gå emot redan när jag märkte vart det sprang. 
Alla gånger jag sprungit för att hoppas än en gång. Alla lögner för andra och mig själv.
Allt räknande. All besatthet av siffror. VARFÖR?
Allting är en stor lögn, det här är inte jag. Samtidigt som det är det nu...

- det är okej att vara ledsen ibland. och idag är jag det.